Vattentyngda trattisar

Idag fick jag världens finaste gåva av min sambo. Välbehövlig egentid. Hade planerat att ta mig ut i skogen och plocka kantareller. Med regn och rusk på väderkartan var det bara att dra på sig regnstället och bita ihop. Det var så otroligt blött att fingrarna totalskrumpnade. Vad gör väl det när man får lite tid för sig själv. Nu är Patrik och ungarna påväg hem från farmor och jag riktigt längtar efter dem. En stund för sig själv har ju liksom den effekten.