Lampor och blåljus!

Var på loppis i onsdags. På förmiddagen hade vi varit hos min mormor och ätit lunch. Nyponsoppa och mackor, mums!! Lilla F hade varit på ett strålande humör. Lämpligt till hennes lunchvila körde jag över till Gottne på loppis och strosade omkring där själv medan hon sov en stund, lyx. Hittade den här charmiga lampfoten till lilla F. När hon vaknade så tyckte jag att hon kändes lite varm. Ringde till min sambo och sa: se om du kan få ut någon till på fredag, jag tror att F kommer att bli sjuk. Sagt och gjort, jag hann bara hem så kontrollerade jag hennes temp, den visade 39,1. Vi tog det lugnt en stund och försökte fika lite, men inget ville hon ha. Trött som hon var, la hon sig över mig i soffan och somnade till. Gumman hann inte mer än somna så började hela hennes kropp att rycka okontrollerat. Jag förstod på en gång att nu har F en feberkramp. Jag tänkte att om jag bara springer ut och kyler henne så ska krampen släppa. Där ute på gräsmattan satt jag med henne i famnen. Både armar och ben var stela och ryckte på samma gång. Ögonen flackade runt men mest uppåt, bakåt. När den inte släppte så greps jag av panik. Jag tänkte: måste ringa någon, men jag ville ju samtidigt kyla ner henne och inte kan jag lämna henne ute på gräsmattan. Med F i famnen sprang jag in efter telefonen. (Alla som känner mig vet att jag sällan vet var min telefon är.) Tre varv runt runt i köket fick jag gå innan mina ögon uppfattade telefonen som låg mitt på bordet. Vem skulle jag ringa då!? 1177 eller 112… eller nån annan…. Vid det här laget hade lilla F börjat bli blåaktig runt munnen och det rann saliv ur mungipan. Jag slog 112 och när mannen på andra sidan telefonen svarade och frågade: vad har hänt? Brast jag i tårar och snörvlade fram: min dotter krampar, hon har nog feberkramper tror jag… Han sa till mig att jag måste lugna ner mig, för min dotters skull. Lättare sagt än gjort, men jag försökte. Han undrade var vi befann oss och informerade om att en ambulans var på väg. Sedan frågade han om hon andades. Det lilla lugn som jag tidigare lyckats samla ihop försvann med ens. ANDAS? En ny rädsla dök upp inom mig. Om ni någon gång sett ett krampande barn så vet ni också att det inte är så lätt och se om de andas. Det låter inte som vanliga andetag utan mest som några slags grymtande indragningar. Jag kunde inte annat tänka än: hon får snart ett hjärtstopp!! För alla som lärt sig BarnHLR vet att syrebrist är den absolut vanligaste orsaken till hjärtstopp på barn. Dumt av mig att tänka så säger nog många, men det var det enda jag kunde tänka på. Jag tänkte: nu, efter 1år och 5 månader ska jag förlora henne, TYPISKT! Självklart hände inte det. Krampen avtog. Det tog några minuter innan hon kom tillbaka så pass att jag fick ögonkontakt med henne. Sedan var hon kraftlös ganska länge, inte ens hennes eget huvud orkade hon hålla upp. Ändå kände jag en enorm lättnad, faran var över. Precis innan ambulansen kom körde Patrik upp för väggrenen. Han hade varit på väg hem när F börjat krampa, skönt. Vi fick åka ambulans in och domen löd: feberkramp. Efter lite provtagning och övervakning fick vi åka hem.

Aldrig tidigare har jag sett ett barn krampa, trots att jag jobbar som sjuksyster. Felicia blev mitt första. Jag kunde otroligt lite om feberkramper innan, men nu vet jag mer. Aldrig tidigare i mitt liv har jag varit så rädd, som att hela min värld höll på att falla samman. Aldrig tidigare har jag hellre blivit så lycklig. När krampen släppt och jag fick ögonkontakt med henne, då förstod jag att hon inte skulle få något hjärtstopp. Denna fixering vid hjärtstopp, helt onödig, men det var så mamman i mig tänkte/kände. Jag var inte längre sjuksyster Marlene, jag var MAMMA.

Kryddskåpet!

Den avlånga luckan till höger om fläkten var tidigare en lucka för att kika till några gamla vattenledningar i huset. Eftersom dessa ledningar inte används längre och luckan ändå var rätt gullig så ville vi gör något av den.

Enbart denna lilla detalj gör det värt att spara luckan!

(Ber om ursäkt för suddiga bilder, fotograferingen i kväll blev i ett hastverk) Så här ser skåpet ut invändigt iallafall. Inga djupa hyllplan, endast en burk djup. Lite olika höjd mellan hyllplanen för olika typer av kryddburkar. Det har tagit evigheter att slutföra detta projekt endast för att vi inte orkat sätta dit några hyllplan. När vi äntligen fick hyllplanen har det suttit som i tjära för att måla dem. SÅ, ikväll bestämde vi oss för att sätta hyllpapp på dem istället och GUUU så gulliga de blev.

Det här härliga hyllpappret har jag fyndat på loppis för något år sedan. En hel rulle för 10kr. Inte kattskit det inte.

Senaste fyndet!

Ja vet, plåtlådor är gammalt, men visst var den fin!? En gevalia plåtlåda med midsommar motiv.

Ett perfekt hem till mina små pelargonsticklingar. För övrigt är det första gången jag lyckats övervintra pelargoner och första gången jag försöker ta sticklingar, önska mig lycka till!

Jag gjorde små krukor av tidningspapper och plåtbrukar. Ja, man tager vad man haver när pysselandan faller på! Idén knyckte jag här!

 

Kastrullera mera!

Loppis är ju så fantastiskt roligt. För en tjugolapp kan man få mycket. Hittade en jätte gullig emaljerad kastrull med söta blommor på. Så roligt att leka med när man är 8-9 månader.  En bra början till ett litet minikök åt damen… kanske önskar hon sig ett minikök till sin ettårsdag! Ett sånt där riktigt fint gammaldags.

Om jag har tur kanske jag får låna den någon gång…