1a advent

Idag har vi haft en supermysig dag. Den började hos min mamma och pappa. Vi har varit där hela helgen och pysslat, huggit julgran och umgåtts. Så himla mysigt. Efter lunch bar det av hem. Stryka juldukar och ställa iordning utegranen. Kalvsylta och potatis till middag. Nothing fancy men guu, sä gött!

Varför då?

Det här är bara några veckor sedan. Den vackra hösten far verkligen fram snabbt. Nu finns inte många löv kvar på björkarna.

Lilla F har kommit in i  ”Varför då”-fasen. Hur gulligt som helst. Det tar tre gånger så lång tid att ta sig genom en bok vid kvällsläggningen. ALLT har följdfrågor. Varför har hon en boll? Varför har han ingen boll? Ville hon inte leka med han? Blir han ledsen då? Varför blir han inte ledsen då?

På bilden frågade hon, varför flyger fåglarna? Ja, dom….. äsch, för att dom har vingar!

Barnbakat

Igår kväll när jag var själv med tjejerna så passade jag och Lilla F på att baka medan lillasyster sov. Nånting snabbakat får det ju bli. Lite chokladsnitt är kul och snabbt gjort. Lilla F har bakat till stor del själv. Degat, rullat, plattat, penslat och sockrat. Duktiga dotter.  Av min fina vän Lisa fick mina barn en fin bok. Hoppas ni hört om den förut annars så får ni nu se den på hedersplats i vårt kök.

Boken Baka av Clara Lidström och AnnaKarin Nyberg. Det är en bakbok för barn. Än har jag och Lilla F inte provat något recept i den. Väntar liksom på rätt tillfälle. Nån gång då vi har all tid i världen. Förmodligen då lillasyster förser sig med vanlig mat helt å hållet, på dagtid iallafall. DÅ, ska jag köra gubben och lillasyster ur huset och rå om min Lilla F ensam en dag. Jag längtar faktiskt…

Det är annat nu…

Patrik jobbar kväll i kväll. Det är rätt mysigt att få rå om tjejerna själv, men man är rätt så sliten innan de är i säng båda två. När man är ensam försöker man göra allt så lättvindigt som möjligt. Typ, korv och spagetti till middag. Dock ser det ALLTID ut såhär efter middagarna. Lilla syster matar ju jag, så hon sölar ju inget. Att en liten tre åring ska lyckas söla så hemskt varje middag det trodde jag nog inte innan jag fick barn:) Spagetti på kylskåpsdörren, ja, det är helt klart annat nu…

Klättra

Bakom vår ladugård finns en liten dunge mestadels rönn. Mossiga stubbar och mjuk backe. En sånt där ställe som man minns sedan man var liten. Där man kan klättra i träd, leta efter skatter i ihåliga träd. Skrota omkring och fantisera. Lilla F har hittat en liten gren som hon själv kallar träd. Där klättrar hon. Åhh jag minns att klättra i träd som barn. Klättra upp och sitta en stund. Låtsas att ingen ser en. Hänga knäveck. Tänk så obrydd och orädd man var. Tänk så rädd jag kommer att vara när våra barn börjar klättra ordentligt. Smyga ut på kvällarna och gräva över hårda stenar. Kapa farliga grenar och kvistar. Trodde nog aldrig att jag skulle bli sån som förälder. Tror att jag kanske sett för mycket olyckor för att våga låta bli att vara lite löjlig. Våra skatter, vad skulle man inte göra för dem!

Höstdag

Igår hade vi en alldeles underbar dag. Solen förgyllde dagen med sin närvaro. Om man är uppe redan kl. 5 så hinner man mycket på en dag. På morgonen bakade jag och Lilla F sockerfria banan och äpplemuffins, faktiskt inte helt tokiga. Det roligaste är ju då att lillasyster också får äta av dem :D. Det finns tusen recept om man googlar, bara att välja och vraka. Muffins tog vi med på picknick på ladugårdsbron.

Sen en låååång stund i gungorna under rönnbärsträdet. Tack för tipsen förresten. Tror jag ska ge mig på något spännande i rönnbärsväg idag kanske.

Dags att komma igång

I drygt sju månader har jag vilat från bloggen. Egentligen inte för att jag inte velat blogga, men för att jag har inte haft tid. Det har ju hänt en del sedan sist. Lilla Fs kära lillasyster har ju kommit. 6e februari kom hon ut med raket fart. Vi hann inte ens in till sjukhuset. Hon föddes i en ambulans på gamla tågstationen. Så här söt var hon när hon kom:

Så här söt är hon nu:

Sen sist har det även hänt andra saker. En hel del med huset. Ute och inne. För att inte tala om hur STOR lilla F har blivit. Ja, jag har en hel del att blogga om. Vi ses snart igen.

Förberedelser

Förberedelser inför både det ena och det andra. 2a februari fyller jag 30år, 10 februari är lilla Fs syskon beräknad. Tänka sig hur det kan bli. Jag har ju alltid haft en viss oro inför att fylla 30. Många av mina vänner fixar stora fester osv. Vill inte jag. Vadå 30år, säger jag. Det fyller ju alla, inget speciellt att fira mer än att fylla 29år. För mig, kommer bebisen högst lägligt. Inte kan jag ha en stor fest nu, puh! Ett vanligt födelsedagskalas kunde väl ändå vara roligt att hinna med. Ni vet med smörgåstårta, chokladsnitt, syltkakor och kaffe.

Den ni…

Den här känslan när ens eget lilla barn lär sig något svårt och lite klurigt mitt fram för ögonen. Den känslan, den ni…

Lilla F fick en barnsax av farmor för några veckor sedan. Glad i hågen tog jag fram allt vad pyssel hette. Då insåg jag, att använda sax är avancerat. Svårt faktiskt. Rätt fingrar ska på rätt ställe, koordinera klipprörelser och pricka pappret samtidigt, det är svårt. Tänkte genast, om ett halvår kanske. IDAG, helt plötsligt, tog hon upp saxen och klippten tusen fransar på ett A4 papper. Som en fågelholk stod jag bredvid och tittade. Det är så härligt med barn, de lär sig så otroligt snabbt. Inte spelar det någon roll heller om det är höger eller vänster hand man använder. Fungerar lika bra hur som helst. Imponerande.